Josefins blogg

 

 

Hej! var ett tag sen! jag har varit i Lofs med mamma och Donna. Det var hmmm ja en konstig helg med en massa oro men samtidigt ändå helt ok mysig. Som de flesta vet så hamnade Donna i bråk med en annan hund när vi precis kom fram. Hunden som oturligt nog var en tik var helt lös utan ägare, den var mycket större så vår lilla älskling hamnade på rygg under hela fighten och blev skadad. Hon skrek av rädsla och smärta, aldrig varit så rädd och vilken panik! dessutom blev stackars mormor biten i handen av misstag när hon försökte gå emellan.

Till slut efter som kändes som evigheter men som troligtvis bara varade under sekunder fick jag bort de där fanskapet och höll i den. (dock är det inte hundens fel utan de här är helt o hållet dens ägares fel) jag var chockad efteråt, de va riktigt obehagligt.

 

Vi åkte först till Hede som har jourveterinärer som ligger en timme bort, med en skadad Donna och en skadad mormor. När vi var där tittade en tjej på Donnas skada (ett stort djupt sår vid bröstet) hon sa att de var för skadat och därför måste åka vidare till Östersunds djursjukhus. Helt sjukt. Min moster Karin fick komma och möta upp oss så hon kunde ta mormor till Svegs sjukhus, så att vi kunde åka vidare.

 

De var kväll, mörkt, dålig sikt och dessutom hittar varken jag eller mamma i Östersund. Allt var kaos men vi körde på och hade som tur var varandra. Efter va 2 h 40 min kom vi till sjukhuset, kl var runt 01 på natten så veterinärerna bokade hotell till oss. Varken jag eller mamma orkade köra mer. Vi fick lämna Donna där så sov jag o mamma på scandic. Dagen efter var det hotellfrukost men jag hade ingen aptit nästan p g a gårdagen och jag var fortfarande väldigt orolig över D. Kom upp bilder i huvudet att hon inte skulle kunna springa och gå normalt igen.

 

Dom ringde och sa att dom måste behålla henne hela helgen eftersom hennes sår måste göras rent flera gr om dagen på ett avancerat sätt. Det var bara att återvända till Lofsdalen för mamma och mig. Där försökte vi ändå njuta av helgen, Donnis var alltid i bakhuvudet men vi hade trevligt iaf.

 

Vi var på loppis, 31-års jubelium på sportboden, sveg, linsell, bastade, fikade, gick promenader vilket kändes konstigt utan hunden.

Tis morgon när vi skulle hem åkte vi då först till Östersund för att hämta D, värsta omvägen hehe. Lyckan var total att äntligen få hämta henne, hon var jättehes eftersom hon pipit och gnällt väldigt mkt. Men allt hade gått fint och hon läker för fullt nu.

 

Så ja det var en speciell helg och resa! man får alltid tänka "de kunde gått värre"